spegelbildssymmetri

Spegelbildssymmetri, ofta kallad spegelsymmetri, är en form av geometrisk symmetri där en figur eller ett objekt kan speglas över en linje i planet eller över ett plan i rummet och ändå sammanfalla med sig själv. En linje som uppfyller denna egenskap kallas en linje av symmetri i planet, och ett plan som uppfyller den kallas ett plan av symmetri i rummet.

Exempel: en cirkel har oändligt många spegellinjer; en kvadrat har fyra; en rektangel har två; en regelbunden n-sidig polygon har i allmänhet n spegellinjer. I tre dimensioner kan figurer som kuber också ha flera planer av symmetri.

Matematiskt uppträder spegelbildssymmetri som invarians under en spegling (reflektion) i en linje eller i ett plan. Reflektioner är isometriska transformationer med orienteringsförändring; sammansättningen av två speglingar kan ge en rotation.

En viktig relaterad idé är chirality: objekt som saknar spegelbildssymmetri är ofta chirala; deras spegelbilder kan inte överlagras med originalet utan att vända föremålet. Spegelbildssymmetri spelar en central roll inom biologi, kemi, kristallografi och design och används för att beskriva och klassificera former och material.