spänningsfluktuationer

Spänningsfluktuationer är variationer i elektrisk spänning över tid i ett kraftsystem eller en byggnads elinstallation. De kan uppträda snabbt eller över längre tid och varierar i storlek och varaktighet. Vanliga former är spänningsfall (sags) när spänningen tillfälligt sjunker, spänningsökningar (överskott), och mindre, återkommande variationer som kan framkalla synligt ljusflimmer. Ett särskilt problem i många system är så kallat flicker, där kollektiva variationer i belastning orsakar upplevda ljusförändringar som kan vara störande vid kontinuerlig drift.

Orsakerna till spänningsfluktuationer är ofta varierande belastningar i nätet. Lastskift, särskilt när stora elektriska motorer startar eller ändrar drift, kan dra spänningen nedåt. Försämrad nätkapacitet, långa ledningar, dåliga kontaktpunkter och störningar från externa källor som industrimaskiner eller växelströmsgivare bidrar också. Lokala störningar, till exempel från snabb effektförändring i industriella processer eller kraftkällor nära användaren, påverkar ofta kvaliteten på spänningen i en installation.

Effekterna varierar men kan påverka både utrustning och drift. Elektronisk utrustning, datorer, styrsystem och belysning kan visa fel, korta avbrott eller förkortad livslängd. I industriella processer kan regler- och styrsystem reagera långsammare eller gå miste om precision på grund av oregelbunden spänning.

Mätning och standarder spelar en viktig roll i hanteringen av spänningsfluktuationer. Spänningskvalitet mäts vanligtvis med värden baserade på tidsperioder och flickerindex samt RMS-spänning. En viktig referens är EN 50160, som beskriver typiska spänningsvärden och tillåtna variationer i offentliga elsystem. För att begränsa störningar används bland annat spänningsregulatorer, reaktanskablar, förstärkare för sagor, samt batteri- eller UPS-stöd och i vissa fall dynamisk spänningsrestaurering. Genom noggrann nätplanering och övervakning kan spänningsfluktuationer hanteras och deras påverkan minimeras.