spädning

Spädning, ofta kallad dilution, är processen att sänka koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att tillsätta mer lösningsmedel eller genom att minska mängden av ämnet i lösningen. Den totala volymen ökar medan mängden av det lösta ämnet är konstant, vilket resulterar i en lägre koncentration. Den nya koncentrationen kan beräknas med C2 = C1 × (V1/V2) där V1 är volymen som behålls och V2 den totala volymen efter spädningen; eller med bevarad substans i formeln C1V1 = C2V2.

Etymologi: Ordet spädning kommer från svenska späda, vilket innebär att göra något tunnare eller svagare. Relaterade termer är späd, spädvätska och spädningsmedel.

Användningsområden: Inom laboratorier används spädning för att få prover med lämplig koncentration för analys eller för känsliga metoder som PCR eller odlingsplattning. Inom medicin och farmaci används spädning när läkemedel administreras i olika koncentrationer eller när tester kräver prov i flera steg. Inom livsmedels- och dryckesproduktion används spädning för att uppnå önskad smak eller följa tillverkningsinstruktioner. Inom jordbruk och växtskydd används spädning av växtskyddsmedel eller gödsel för att uppnå korrekt sprutningsvolym och dosering. Vid miljöövervakning späds ofta prover innan analys för att anpassa koncentrationen till instrumentens känslighet.

Överväganden: Noggrann pipettering, rätt val av lösningsmedel och temperaturkänslighet är viktigt. Felaktig spädning kan ge felaktiga resultat eller farliga blandningar.

Se även: dilution, serial dilution, lösningsmedel.