småmolekylers

Småmolekylers begrepp används inom kemi för att beskriva kemiska föreningar med låg molekylvikt och relativt enkel struktur. Begreppet används för att särskilja sådana föreningar från makromolekylära biomolekyler som proteiner och nukleinsyror. Gränsen är inte strikt definierad; småmolekylers molekylvikt ligger ofta under cirka 1000 dalton, och inom läkemedelsforskning ofta under 500 Da.

Egenskaper hos småmolekylers varierar, men de uppvisar ofta tydliga funktionella grupper (t.ex. hydroxyl-, karboxyl- eller aminogrupper) och varierande löslighet i vatten eller organiska lösningar. Den relativt små storleken gör att de ofta kan passera biologiska membran och delta i olika reaktioner som substrat, produkter, inhibitorer eller signalmolekyler. De används i läkemedelsutveckling som potentiella läkemedel, i biokemi som metaboliter och signalämnen, samt i materialvetenskap som byggstenar, färgämnen eller sensorer.

Exempel på småmolekylers inkluderar vatten, etanol, metan, glukos, acetylsalicylsyra och koffein. Analytiska metoder som används för att studera småmolekylers inkluderar kärnmagnetresonans (NMR), masspektrometri, infraröd (IR) och UV–Vis-spektroskopi samt kromatografi.

Sammanfattningsvis spelar småmolekylers en grundläggande roll inom kemi, biologi, medicin och teknik.