smärtminimering

Smärtminimering är ett systematiskt arbete inom vården som syftar till att minska upplevd smärta och lidande hos patienter. Genom en säker, evidensbaserad och individanpassad mix av åtgärder strävar man efter att minska smärtintensitet och funktionsnedsättning samtidigt som risker och biverkningar minimeras.

En central princip är multimodal smärtbehandling, där olika läkemedels- och icke-farmakologiska metoder används i kombination för att uppnå bättre lindring än någon ensam åtgärd. Smärtbedömning görs kontinuerligt med patienten som aktiv part och resultatet används för att justera behandlingar.

Vanliga åtgärder inkluderar farmakologiska strategier som paracetamol, NSAID och opioider, ofta i kombination med adjuvans som antidepressiva eller antikonvulsiva vid neuropatisk smärta. Vid kirurgi kan regional anestesi eller lokalanestetika användas för att minska smärta. Vid kronisk smärta används också olika icke-farmakologiska metoder.

Icke-farmakologiska strategier omfattar fysioterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT), avslappningstekniker och utbildning, samt TENS, akupunktur och användning av kyla eller värme när det passar. Målet är att stödja funktion, minska lidande och förbättra livskvaliteten samtidigt som läkemedelsbehovet kan minskas.

Smärtminimering tillämpas inom olika vårdkontexter, till exempel perioperativ vård, cancerrelaterad smärta och palliativ vård. Etiska aspekter innefattar informerat samtycke, rättvis tillgång till behandling och kontinuerlig uppföljning av effektivitet och säkerhet. Bedömningar används för att sätta mål och förbättra vården.