skrivemaskiner

En skrivmaskin är en maskin som överför bokstäver till papper genom att en typ eller stämplat tecken träffar ett färgband och avtrycks mot papperet som ligger mot en rullande plats, platen. De flesta modeller styrs via ett tangentbord och använder en karusell av typer eller en typboll, beroende på design. Skrivmaskiner finns i mekaniska, elektriska och elektroniska varianter. Mekaniska modeller kräver att varje tangent nedtrycks för att typdelen ska träffas; elektriska och elektroniska versioner använder elektrisk kraft för att flytta eller styra mekanismen eller att skriva med en annan teknik.

Historik: Den moderna kommersiella skrivmaskinen utvecklades i slutet av 1800-talet och blev snart standardverktyg i kontor, tryckerier och skolor. De tidigaste framgångarna kom från uppfinnare som utvecklade maskiner som kunde avtrycka tecken snabbare än handskrift; företagen Remington och andra började massproducera skrivmaskiner under 1870–1880-talen. Under 1900-talet kom fler portabla modeller och mekaniska konstruktioner utvecklades vidare. Elektriska skrivmaskiner kom i tjänst under mitten av 1900-talet, och IBM:s Selectric, introducerad 1961, använde en bytbart typball i stället för traditionella typarmen och påverkade arbetsflödet kraftigt.

Tekniska egenskaper: Mekaniska skrivmaskiner byggdes kring typarmar som slog mot färgband för att avtrycka tecken, medan elektriska modeller använde motorer för att driva mekanismen. Platen och en horisontell karriage flyttades med varje tangent. Korrigering skedde ofta med specialband eller manuella metoder; senare modeller erbjöd enklare korrigeringar.

Påverkan och arv: Skrivmaskiner dominerade kontorsarbete och journalistik fram till datorer och ordbehandling slog igenom från 1970-talet och framåt. I dag lever de vidare i samlarmiljöer, museer och i vissa kreativa jämförelser där den mekaniska processen upplevs som en epokens signatur.