sedimentsättningen

Sedimentsättning, eller sedimentation, är processen där partiklar som är suspenderade i en vätska eller gas successivt sjunker eller avsätts till en bottenpunkt. I vattenmiljöer uppstår sedimentation när krafter som gravitationen överstiger suspensionsstabiliteten och partiklars rörelse hämmas av den omgivande vätskan. För små partiklar beskrivs hastigheten ofta av Stokes lag, vilken visar att sedimentationshastigheten ökar med partikelstorlek och densitet men minskar med vätskans densitet och viskositet. Vid högre partikelkoncentration uppstår hinderad sedimentation, och kollidering mellan partiklar kan leda till flockulering och snabbare avsättning.

Sedimentation sker naturligt i sjöar, floder, havsbottnar och i ökenmiljöer där sandkornen faller ut ur luften. Typiska sediment består av mineralkorn som lera, silt och sand samt organiska material. Processen påverkas av flödeshastighet och turbulens, vätske- eller luftdensitet och temperatur, partikelstorlek och form samt kemiska faktorer som salinitet och organiska ämnen. I människans miljö används sedimentation som mekanism inom vattenförsörjning och avloppsrening, där sedimentationsbassänger och flockulation främjar avsättning av partiklar.

Betydelsen av sedimentationen är stor för jordskiktens bildning och landskapsutveckling, men också för sedimentbudget i avrinningsområden och för reservoirers livslängd. Avsättningar över tid bildar stratifierade sediment med varierande mineralinnehåll och kärnor som arkiverar klimatinformation. Genom lagring och kompaktion förändras sedimenten vidare i diagenesprocesser som cementering och omvandling till berg.