schizoaffektiv

Schizoaffektiv störning är en psykiatrisk sjukdom där psykotiska symptom som liknar schizofreni uppträder samtidigt med ett affektivt tillstånd, vanligtvis depression eller mani. För att uppfylla diagnosen krävs att psykotiska symtom förekommer under en längre period och att affektiva symtom dominerar under större delen av sjukdomens gång. En särskilande faktor är att psykotiska symtom kan uppträda utan tydliga stämningssymtom i minst två veckor, vilket skiljer störningen från enbart schizofreni eller enbart en affektiv sjukdom med psykotiska inslag.

Prevalensen är låg och debutåldern ligger oftast i sena tonåren eller tidiga vuxenåren. Förloppet varierar; personer kan uppleva skov av psykotiska och affektiva symtom med perioder av bättre funktion. Riskfaktorer inkluderar genetisk sårbarhet och miljöexponering. Neurobiologiskt har dopaminsystemet kopplats till störningen samt eventuella hjärnavvikelser. Samsjuklighet med ångest, missbruk och depressiva tillstånd är vanligt.

Behandling är oftast långsiktig och kombinerad. Antipsykotisk medicinering används för psykotiska symtom, medan humörstabiliserare som litium eller valproat kan användas för affektiva inslag. Antidepressiva kan övervägas vid depressiva faser, under noggrann övervakning. Psykoterapi, psykoedukation, familjeinvolvering och stöd i vardagen är också viktigt. Målet är att minska symtomen, förbättra funktion och förebygga återfall. Prognosen varierar och påverkas av tidig diagnos, följsamhet till behandling och tillgång till stöd.