sammanfogningsprocesser

Sammanfogningsprocesser är tekniker som används för att koppla samman två eller flera delar så att de fungerar som en enhet. De används över olika material, främst metall, plast och keramik, och syftar till att överföra krafter, skapa täta fogar och bibehålla funktionell eller strukturell integritet. Valet av process påverkas av materialegenskaper, geometri, belastningar och kostnader.

Metoderna kan delas in i mekaniska sammanfogningar (nitar, skruvar, bultar, klämförband), limning (polymerbaserade adhesiva fästen) samt termiska sammanfogningar där material upphettas till sin smältpunkt eller diffusionsnivå. Inom den termiska gruppen återfinns svetsning, lödning och brasning. Det finns även fastsättningar utan uppsmältning, såsom friktionssvetsning och ultraljudssvetsning, samt diffusionsbindning i särskilda tillämpningar.

Valet av sammanfogningsmetod beror på material, geometri och belastningar. Metoder med hög styrka och täthet, såsom svetsning och diffusionsbindning, används i metallkonstruktioner. Limfogar är vanliga i elektronik och lättare konstruktioner där termisk påverkan måste begränsas eller olika material skall förenas. För plast, kompositer och kombinationer används ofta limning eller ultraljuds- och plastsvetsning. Särskilda tekniker som friktionssvetsning används för metallplastfogar med hög krav på styrka.

Kvalitetskontroll och standarder: fogens integritet bedöms enligt tillämpliga standarder (t.ex. ISO, EN, AWS). Inspektionsmetoder inkluderar visuell kontroll, färgpenetrantprovning, ultraljudstest och radiografi samt mekaniska tester som dragprov.