rökningen

Rökningen, eller att röka, är handlingen att andas in rök som bildas när ett ämne förbränns eller värms. Termen används främst om tobaksrökning, men också om rökning av livsmedel som kött eller fisk inom kulinarisk tradition. Inom tobaksrökning finns olika former, som cigaretter, cigarrer och pipa, var och en med egna rökprofiler och sociala kontexter. Rökning är oftast en individuell vana men påverkar även omgivningen genom passiv rökning.

Historiskt har rökning spridits över världen sedan 1500-talet. I Sverige har rökning varit vanligt under 1900-talet och har minskat under de senaste decennierna som en följd av folkhälsokampanjer och stärkt lagstiftning. Folkhälsomyndigheten och andra myndigheter arbetar med att informera om riskerna och att stödja rökstopp.

Rökning är starkt kopplad till allvarliga sjukdomar, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och kroniska lungsjukdomar. Nikotinet i tobaksprodukter orsakar beroende, vilket gör rökning svårt att överge. Passiv rökning kan också påverka personer i närheten negativt, särskilt barn och icke-rökare.

Reglering av rökning varierar mellan länder men omfattar ofta åldersgränser för köp, varningstexter på förpackningar, rökförbud på offentliga platser och höga skatter. I Sverige tillämpas särskilda regler för marknadsföring, försäljning och reklam, samt stöd för rökavvänjning.

Rökningen inom livsmedelsvärlden innebär rökning som konserverings- och smakprocess. Metoderna innefattar kallrökning och varmrökning, vilka skiljer sig åt i temperatur och tidslängd. Träslag som ek, hickory och mesquite används för att påverka färg och smak. Rökning används frekvent inom fisk- och köttproduktion samt inom gastronomi som smakförstärkare och bevaringsmetod.