riskavgränsning

Riskavgränsning är processen att definiera omfattningen och gränserna för en riskbedömning eller riskhanteringsarbete. Den styr vilka tillgångar, processer, aktiviteter, faror och konsekvenser som ingår, samt vilken tidsram och geografisk omgivning som ska beaktas. Syftet är att skapa tydliga ramar så att arbetet blir relevant, kostnadseffektivt och kommunicerbart, samtidigt som risker som faller utanför ramen inte felbedöms eller missas.

Syftet med riskavgränsning är att fokusera resurser och analyser på de risker som är mest väsentliga för mål, intressenter och regleringar. Den bidrar till tydlighet för beslut, dokumentation och uppföljning, och motverkar att arbetet blir oöverskådligt eller sprids över för många områden utan mättbara effekter. En tydlig avgränsning underlättar även kommunikation med ledning, arbetslag och externa granskare.

Metoderna för riskavgränsning brukar ofta ingå i problemformulering och sammanhangsanalys. Vanliga aktiviteter är att fastställa mål och kontext, identifiera intressenter, kartlägga systemgränser och processflöden, definiera vilka faror och scenarier som ingår, samt vilka som utesluts. Dokumenterad avgränsning kan inkludera ett scope- eller gränsdiagram, en lista över ingående och uteslutna komponenter, samt antaganden och begränsningar. Genomförandet kopplas till kriterier för riskacceptans och datakvalitet.

Kopplingar finns till standarder som ISO 31000 och relaterade ramverk där problemformulering och "establish the context" betonas. Vanliga brister är otydliga mål, oklara gränser eller föränderliga förutsättningar som kräver regelbunden revidering.

Exempel på tillämpningar är inom industriell produktion, IT-säkerhet och miljörisker, där avgränsningen avgör vilka delar av systemet som analyseras och hur djup analys som krävs.