ribonukleotidien

Ribonukleotider är nukleotider som innehåller ribos, en nitrogenbas (adenin, cytosin, guanin eller uracil) samt minst en fosfatgrupp. De vanligaste är ribonukleotidtrifosfaterna: AMP, GMP, CMP och UMP samt deras trifosfater ATP, GTP, CTP och UTP. Ribonukleotider används som byggstenar till RNA och fungerar också som energibärare och signalmolekyler i cellen. Till skillnad från deoxyribonukleotider har ribonukleotiderna en hydroxylgrupp på 2'-positionen i sockerstrukturen.

Funktioner: som byggstenar för RNA används NTPs i polymerisationsreaktioner hos RNA-polymeras. ATP, GTP, CTP och UTP fungerar också som energibärare i metabolismen. Cykliska former som cAMP och cGMP fungerar som sekundära budbärare i signaltransduktionsvägar.

Syntes och nedbrytning: ribonukleotider bildas främst via de novo-syntes från ribos-5-fosfat genom PRPP-beroende vägar, med inosininmonofosfat som central mellanprodukt, samt via salvagevägar som återanvänder nukleosider. NTPs fosforyleras av olika kinaser för att bilda andra NTPs. Ribonukleotidreduktaset omvandlar ribonukleotider till deoxyribonukleotider (dNTPs) som används i DNA-syntesen. Balansen mellan NTPs och dNTPs är viktig för både RNA- och DNA-metabolismen.

Betydelse: cellens tillgång till NTPs regleras noggrant för att stödja RNA-syntes och energimetabolism. Felbalanser kan påverka RNA-syntes, energihantering och DNA-replikation. De flesta celler upprätthåller en jämn tillgång till NTPs för att stödja tillväxt och normal funktion.