retarderplatta

Retarderplatta, eller retarder, är en optisk komponent som introducerar en fasförskjutning mellan två ortogonala polarisationskomponenter av inkommande ljus. Genom att använda en birefringent kristall—ofta kvarts, kalkspat eller MgF2—har plattan olika refraktionsindex längs den snabba respektive långsamma axeln. Retardationen beräknas som δ = 2π Δn d / λ, där Δn är birefringensen, d är plattans tjocklek och λ är våglängden.

Beroende på önskat retardation används olika typer, till exempel kvarts-vågsplatta (λ/4) och halv-vågsplatta (λ/2). En kvarts-vågsplatta gör att linjärt polarisert ljus blir cirkulärt när polarisationsinriktningen ligger 45° i förhållande till den snabba axeln. En halv-vågsplatta roterar polarisationsplanet med två gånger vinkeln mellan ingångs riktning och den snabba axeln.

Denna typ av platta kan vara bredbandig (achromatisk) när flera birefringenta lager används för att upprätthålla ungefär konstant retardation över ett band av våglängder. De tillverkas vanligtvis av optiska kristaller och används i polarimetriska instrument, mikroskop, fotografi, astronomiska instrument och fiberoptiska system.

Begränsningar inkluderar stark våglängds- och temperaturberoende retardation samt noggrann orientering som krävs för korrekt funktion. Användningen kräver kontroll av polarisationstillstånd och exakt vinkelinriktning av plattan i systemet.