referensintervallet

Referensintervall är inom klinisk laboratorium det spann av värden som anses normalt för en definierad frisk population. Det vanligaste sättet att beskriva intervallet är det centrala intervallet som omfattar cirka 95 procent av värdena hos friska individer, ofta uttryckt som en nedre och en övre gräns (t.ex. de 2,5:e och 97,5:e percentilen).

Användningen av referensintervall är att stödja tolkningen av laboratorievärden i förhållande till vad som är normalt för samma grupp av patienter. Resultat utanför intervallet kan indikera avvikelse som kan kräva vidare utredning, men ett värde utanför intervallet säger inte automatiskt att patienten är sjuk; klinisk sammanhang och andra tester är viktiga.

Hur referensintervall bestäms varierar. Vanligtvis samlas data från friska personer och värdena analyseras med statistiska metoder. Intervall kan vara ålders- och könsspecifika, och ibland även anpassade efter graviditet, barn eller särskilda populationer. Analytiska metoder och instrument, samt pre-analysiska faktorer som provtagningstid, fasting och kroppens dagliga variation, påverkar också intervallets omfattning.

Begränsningar bör observeras. Referensintervall är inte universella och kan skilja mellan laboratorier och metoder. De bör uppdateras när analysmetoder eller populationer förändras. Värden som ligger inom intervallet kan också kräva uppföljning beroende på klinisk kontext.

Exempel på områden där referensintervall används är blodvärden som hemoglobin, sköldkörtelstimulerande hormon (TSH) och kreatininnivåer. Dessa intervall hjälper till att orientera vårdgivare men måste tolkas tillsammans med patientens symtom och övriga undersökningar.