referenshöjder

Referenshöjder är standardhöjder som används som referensram för att beskriva vertikala positioner i mätningar av höjd över mark eller hav. Genom att ange en referenshöjd kan höjden på byggnader, markytor, vägar och andra objekt behandlas konsekvent över tid och mellan olika mätningar och tekniker.

Inom vertikal geodesi skiljs mellan olika typer av höjder och den yta som utgör referensen. Vanliga begrepp är ellipsoidisk höjd, h, som hämtas från GNSS-mätningar, och ortometrisk höjd, H, som är höjden över geoiden (närmare medel havsnivå). Geoidens avvikelse, N, är skillnaden mellan ellipsoiden och geoidytan. Sambandet mellan dessa höjder beskrivs ofta som h = H + N. Olika länder använder olika vertikala datums eller geoidmodeller som bas, vilket innebär att referenshöjder nästan alltid måste köras eller omvandlas till rätt datum innan jämförelser görs.

Användningen av referenshöjder är bred och innefattar kartläggning, byggnation, anläggningsplanering, vattenförvaltning och infrastrukturprojekt. Vid nybyggnation och markarbete används fastställda höjdreferenser och geoidmodeller för att säkerställa att konstruktioner får korrekt höjd i förhållande till ortogonala plan och till horisontella planer. För omvandling mellan ellipsoidiska och ortometriska höjder används nationella eller regionala geoidmodeller, vilket gör att höjder kan jämföras över olika mätningar och system.

Sammanfattningsvis utgör referenshöjder den gemensamma normen för hur höjder måttsätts och tolkas inom geodesi, kartografi och samhällsplanering, samtidigt som de kräver tydlig dokumentation av vilket vertikalt datum och vilken geoidmodell som används.