redundansbitar

Redundansbitar är extra bitar som läggs till dataenheter för att möjliggöra upptäckt och/eller korrigering av fel som uppstår i överföring eller lagring. Genom att introducera redundans ökar tillförlitligheten men resulterar i ökad bandbredd eller lagringsutrymme.

Vanliga typer inkluderar paritetsbitar som används för enkel felupptäckt; CRC-kontroller används ofta i nätverk och lagringssystem för att upptäcka fel i block av data. Mer avancerade tekniker inkluderar checksummor och Hamming-koder som kan upptäcka och i vissa fall korrigera enstaka fel.

Många system använder redundansbitar som en del av felkorrigerande koder (FEC). Exempelvis lagringsmedia såsom RAM ECC och SSD samt kommunikationsprotokoll (Ethernet, Wi-Fi) använder sådana koder. Även korrekturläsning i optisk disk och QR-koder innehåller felkorrigerande koder.

Designen av redundansbitar kräver avvägning mellan överhuvudkostnader, felmodell (slumpmässiga vs. burstfel), beräkningskomplexitet och latens. Generellt gäller att högre överhuvudkostnader ger bättre felupptäckt och/eller korrigering men lägre effektivitet.