radiostyring

Radiostyrning innebär att en fjärrenhet, vanligtvis en handhållen sändare, används för att styra en mottagare som är kopplad till en modell eller en annan anordning, till exempel ett modellflygplan, en helikopter, en bil, en båt eller en robot. Genom radiokommunikation överförs kommandon via ett eller flera radiofrekvensband. Systemet består av en sändare och en mottagare som tolkar kommandona och reglerar aktuatorer såsom servon, motorer och elektroniska hastighetsreglage (ESC). Strömförsörjningen driver vanligtvis både sändare och mottagare genom separata batterier.

Historiskt utvecklades radiostyrning för modellflygningar under 1940- och 1950-talen med analoga AM-system på frekvenser som 27 eller 40 MHz. Modern radiostyrning domineras av digitala system i 2,4 GHz-bandet, ofta med frekvenshoppning eller DSSS, vilket minskar störningar och ökar tillförlitligheten. Vissa specialsystem eller äldre utrustning använder fortfarande lägre band med särskilda regler.

Vanliga tillämpningar är modellflyg, modellhelikoptrar, RC-bilar, RC-båtar och robotik. Ett komplett system inkluderar ofta funktioner som spakar (joysticks) för styr- och gasreglage, telemetri och fel-säkerhetsfunktioner. Fel-säkerhet aktiveras vid förlorad radioförbindelse och kan innebära att kontrollen över enheten återgår till ett säkert läge eller stängs av.

Regler och standarder varierar mellan länder. Många 2,4 GHz-system erhålls utan särskilt tillstånd, men utrustningen måste uppfylla lokala krav och vara CE-märkt. Säker användning innefattar att undvika störningar för andra användare och att operera inom räckvidd och i god sikt.

Se även: radiostyrt modellflyg, RC-båt, RC-bil.