radiofrekvenssiaaltopulsseja

Radiofrekvens, RF, avser elektromagnetiska vågor som används för trådlös kommunikation. RF omfattar ungefär 3 kHz till 300 GHz och sprids i luft eller andra medier beroende på frekvens. Frekvens och våglängd avgör hur signalen sprids, vilka antenner som behövs och hur stark sändare och mottagare måste vara. RF används av radioutbud, mobilnät, bredband, satelliter och radar.

Spectrumet är uppdelat i band med olika egenskaper och ändamål. Vanliga band är LF, MF, HF, VHF, UHF och SHF. Exempel: FM-radio sänds cirka 88–108 MHz; mobiltelefoni används i ungefär 700–2600 MHz; satellitkommunikation används i mikrovågsband som Ku 12–18 GHz; radar arbetar ofta i X-band 8–12 GHz. Regulering och planering förhindrar störningar mellan användare och möjliggör effektiv användning av resursen.

Tekniken bygger på modulering av en bärvåg för att bära information. Vanliga metoder inkluderar AM, FM och PM samt digitala modulationer som QPSK och QAM. Sända och mottaga utrustningar kräver rätt antenn och förstärkare, och prestanda beror på frekvens, effekt, miljö och konstruktion. Delning av spektrum mellan användare sker genom licenser, standarder och tilldelningar.

Reglering och säkerhet: Frekvensspektrum hanteras av internationella och nationella organ som ITU och telekommunikationsmyndigheter. Licenser och frekvensplaner används för att undvika störningar. Det finns också riktlinjer för exponering för radiofrekvent strålning, vilka skyddar allmänhet och arbetstagare. Teknisk utveckling fortsätter att förbättra kapacitet och effektivitet i trådlösa system.