radiatorelementet

Radiatorelementet, eller värmeelementet i ett elektriskt uppvärmningssystem, är den komponent som omvandlar elektrisk energi till värme. Det fungerar genom resistiv uppvärmning: när ström flyter genom ett material med hög resistans omvandlas en del av energin till värme. De vanligaste materialen är motståndslegeringar som nichrom eller kanthal, ofta formade som ett rörligt tubulart element eller som en plan keramikblock. Elementet är vanligtvis inkapslat i ett skyddande hölje och kopplat till en styrning, till exempel en termostat eller överhettningsskydd.

I typiska konstruktioner består ett tubulart element av en resistiv tråd inuti en metallhylsa, ofta väl isolerat och tätat för att klara värme och fukt. Keramiska element använder en fast keramikkärna med ett resistivt skikt och erbjuder kompakt storlek och jämn värmefördelning. Elementets effekt bestäms av spänning, resistans och yta samt hur värmeuttaget leds ut i omgivningen av husets design.

Säkerhet: radiatorelementet skyddas vanligtvis av termostat, överhettningsskydd och avskärmningar för att förhindra beröring med den heta ytan. Underhåll består i att hålla området fritt från damm och fukt, inspektera för skador och byta ut elementet om det uppvisar tecken på slitage, korrosion eller minskad prestanda.

Användningsområden är främst uppvärmning i elektriska radiatorer och bärbara uppvärmare, samt i vissa apparater där en kontrollerad värmekälla krävs. Termen radiatorelementet kan även användas mer generellt för ett värmeelement i olika enheter.

Se även: värmeelement, elektrisk uppvärmning, nichrom, kanthal, termostat.