räntebetalningar

Räntebetalningar är de kontantbetalningar som görs för att bära kostnaden av ett lån eller en emission av värdepapper som ger ränta, till exempel ett bostadslån, ett företagslån eller en obligation. De utgör en del av lånets eller värdepapperets löpande kostnad och utgör vanligtvis den största eller en av de största kostnaderna för låntagaren.

Hur räntebetalningar uppkommer och hur de beräknas varierar beroende på struktur. För ett lån består varje betalning normalt av två delar: ränta och amortering. Vid amortiserande lån minskar skulden över tiden eftersom en del av varje betalning går till avbetalning av själva låneskulden, medan räntan beräknas på den kvarvarande skulden. Vid räntefria eller räntefria perioder kan man däremot endast betala ränta och lämna amorteringen till ett senare tillfälle. För obligationer kallas den periodvisa betalningen för en kupong.

Beräkningen av periodens räntekostnad följer formeln ränta × utestående skuld för perioden. Om räntan ändras under lånetiden, till exempel vid rörlig ränta, följer räntebetalningarna förändringarna i referensräntan eller indexet. Amorteringar är separata betalningar som minskar låneskuld och påverkar framtida räntekostnader.

Ekonomiskt och i redovisningen har räntebetalningar betydelse för kassaflöden, skuldnivå och lönsamhet. Långivare och investerare förlitar sig på regelbundna räntebetalningar för avkastning, medan låntagare söker kostnadseffektiv finansiering och möjligheter till refinansiering vid räntenedgång. Skattemässig behandling av räntebetalningar varierar mellan jurisdiktioner och kan påverka både betalningsplaner och preferenser vid finansiering. Räntebetalningar är därmed centrala i både privat- och företagsfinansiering samt i statliga låneinstrument.