pupillkonstruktion

Pupillkonstruktion avser den anatomiska och funktionella uppbyggnaden av pupillen, öppningen i iris som reglerar mängden ljus som når näthinnan. Pupillen kan ändra storlek snabbt som svar på ljusnivå, fokus och andra fysiologiska tillstånd. Denna konstruktion innefattar irisens muskler, främst sfinkter pupillae som drar ihop öppningen (miosis) och radiell muskel som dilaterar den (mydriasis). Dessa muskler styrs av det autonomiska nervsystemet.

Anatomi och utveckling: Iris består av stroma och epitel som bildar pupillens kant. Sfinkter pupillae ligger runt pupillens marginal och regleras av parasympatisk innervation via CN III till ciliär ganglion. Radiell muskel verkar via sympatiska banor från övre cervikala gangliet. Pupillen bildas under fosterutvecklingen i processen pupillogenes, där irisens muskler och deras nervförsörjning utvecklas normalt.

Fysiologi: Storleken på pupillen ändras vid olika ljusförhållanden, närhet och vissa läkemedel. Ljusexponering aktiverar parasympatisk aktivitet som orsakar miosis, medan mörker och adrenerg stimulering ökar sympatisk aktivitet och leder till mydriasis. Pupillreaktioner innebär ofta en snabb tidsfördröjning och kan bedömas med ljus- och närhetsprov.

Klinisk betydelse: Pupillreaktioner används för neurologisk bedömning. Anisokori (ojämna pupiller) kan indikera skada i oculomotoriusnerven eller Horner-syndrom. Adie-pupil och Argyll Robertson-pupil är exempel på patologiska variationer. Farmakologiska tester med pilokarpin eller apraclonidin kan hjälpa till i differentialdiagnostik. Pupillometri används för exakt mätning av pupillstorlek och dynamik under olika förhållanden.

Se även: Pupillreaktion, Anisokori, Horner-syndrom, Pupillometri.