pronomenanvändning

Pronomenanvändning beskriver hur pronomen används i svenska språket för att referera till personer, saker eller tidigare nämnda substantiv. Genom pronomen kan man undvika upprepningar och samtidigt signalera referentens kön, antal och status i en sats. Användningen påverkas av grammatiska regler, stilnivå och sociolingvistiska faktorer.

De viktigaste grupperna är personliga pronomen (jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de) som fungerar som subjekt eller objekt i satsen. Objektformerna är mig, dig, honom, henne, oss, er och dem. Possessiva pronomen eller possessiva determiners uttrycker ägande framför ett substantiv, till exempel min, ditt, hans, hennes, vår, er, deras; samt oberoende possessiva pronomen som står ensamt. Refleksiva pronomen som sig refererar tillbaka till subjektet inom samma referensområde, medan reciprocala pronomen som varandra beskriver relationer mellan två eller flera referenter. Relativa pronomen som som, vilken och vilket inleder bisatser och kopplar samman referenter med tidigare nämnda ord. Interrogativa pronomen som vem, vad och vilken används i frågor.

Under de senaste decennierna har könsneutralitet påverkat pronomenanvändningen i svenska. 'Hen' har introducerats som könsneutral tredje person singular och används när kön inte eller inte ska specificeras. Viktigt i alla sammanhang är att respektera individens egna pronomenval. I formellt språk väljs tydliga och konsekventa pronomen för att undvika missförstånd.

Praktiskt gäller det att hålla pronomenets referent tydlig och överenskommen i hela texten. I tal bör pronomenens form överensstämma med sammanhanget, och preferenser för könsneutrala eller könsspecifika pronomen respekteras där så krävs. Se också: pronomen, substantivisering av pronomen.