programvarulicens

En programvarulicens är ett juridiskt avtal som reglerar vad användare får göra med en programvara, samt hur upphovsrätt och distribution hanteras. Licensen anger vilka rättigheter som tilldelas användaren (tillgång till källkod, rätt att köra, modifiera och distribuera), vilka skyldigheter som följer (till exempel att källkoden görs tillgänglig eller att upphovsinformation behålls), och om programvaran får användas i kommersiella sammanhang. Den fungerar som en överenskommelse mellan upphovsmannen och användaren och kan möjliggöra delning av arbete utan att upphovsrätten upphävs.

Bredvid varandra finns olika licensmodeller. Sluten eller kommersiell programvara begränsar ofta användningen genom ägarens licensvillkor, medan öppen källkod gör källkoden tillgänglig och reglerar användning genom särskilda villkor. Inom öppen källkod finns två huvudinriktningar: copyleft och permissiva licenser. Copyleft-licenser, som GNU General Public License (GPL), kräver att avledda verk också distribueras under samma villkor. Permissiva licenser, som MIT, Apache-2.0 och BSD, tillåter ofta att koden används i proprietära produkter utan att samma licens måste följas i kopierade verk.

Vanliga exempel på programvarulicenser inkluderar GPL-familjen, MIT-licensen, Apache 2.0 och BSD-licenserna. Licenserna påverkar hur koden får vidareutvecklas, distribueras samt om attribution eller patentlicenser krävs.

Historiskt spelade fri mjukvarurörelsen och GNU-projektet en betydande roll i utvecklingen av öppen källkod, medan Open Source Initiative hjälpte till att standardisera och sprida termen open source. Valet av licens påverkar projektets mål, bidragsvillkor och hur användare kan integrera koden i egna produkter.