programmeringsspråket

Programmeringsspråket är ett formellt språk som används för att beskriva beräkningar och styra datorer. Genom textuell syntax och regler för semantik anger man hur data ska behandlas, hur programsekvenser ska samverka och hur resultat ska produceras.

Språket kännetecknas av sin syntax (grammatik), semantik och ofta en uppsättning verktyg som kompilatorer eller tolkar, samt ett ekosystem av bibliotek och ramverk som underlättar utveckling och testing.

Paradigmer och egenskaper varierar mellan språk men vanliga dimensioner är programmeringsparadigmen imperativt, funktionellt, logiskt och objektorienterat; typ systemet kan vara statiskt eller dynamiskt; minneshantering och körmiljöer kan vara kompilatorbaserade, tolkade eller JIT-kompilerade.

Historiskt utvecklades de första högnivåspråken under 1950- och 1960-talen som Fortran och Lisp, följt av språk som C, Java och Python. Idag finns hundratals språk riktade mot olika domäner och krav på prestanda, säkerhet och parallellitet.

Standardisering och formella specifikationer ger mål för kompatibilitet och utvecklingsverktyg. Många språk har officiella standarder eller väl definierade språkspecifikationer. Verktygslandskapet omfattar kompilatorer, tolkar, virtuella maskiner, integrerade utvecklingsmiljöer och paket- eller beroendehantering.

Användning och betydelse: programmeringsspråk används inom mjukvaruutveckling, webbapplikationer, systemprogrammering, vetenskaplig beräkning och dataanalys. Domänspecifika språk (DSL) ovanpå generella språk möjliggör optimerade och specialiserade lösningar inom exempelvis grafik, SQL-analoger och robotik.