primärminnet

Primärminnet, eller huvudminnet, är det minne i en dator som processorn direkt kan läsa och skriva under programkörning. Det lagrar instruktioner och data som för närvarande används och ligger mellan processorns snabbare cache och sekundärlagringen. Primärminnet är vanligtvis flyktigt, vilket innebär att innehållet försvinner när strömmen bryts.

Vanligtvis består primärminnet av DRAM-baserade minnesmoduler, organiserade i bankar och minneskanaler. DRAM-celler kräver återladdning (refresh) för att behålla data. SRAM används främst i cacheminne närmast processorn; det är snabbare men dyrare och mindre volym än DRAM. Primärminnet utgör den arbetsplats där CPU:n aktivt arbetar med data och instruktioner.

Minneshierarkin: primärminnet ligger mellan processorn och sekundärlagringen, till exempel SSD eller hårddiskar. Operativsystemet hanterar minnet med virtuella adresser och minneshantering, exempelvis paging och swapping vid behov. Storleken på primärminnet påverkar hur många program och hur mycket arbetsbelastning som kan köras samtidigt utan att använda sekundärlagring.

Snabbhet och teknik: prestanda mäts i latens och genomströmning. Moderna system använder DDR4- eller DDR5-minne, ofta i flera kanaler. Tekniker som ECC används i servrar för att upptäcka och korrigera fel. Minnesbandbredd och latens påverkas av minnesmodulernas hastighet och av minneskontrollerns konstruktion.

Betydelse: Primärminnet är centralt för systemets responsivitet. Om minneskapaciteten överskrids används sekundärlagring och swap, vilket kraftigt saktar ner prestandan. Tillräcklig primärminne och effektiv minneshantering är avgörande för en stabil och snabb datoranvändning.