polymersbasmaterialet

Polymersbasmaterialet är ett materialsystem där en polymermatris utgör den kontinuerliga fasen i vilken fyllmedel, fibrer eller tillsatsmedel är disperserade. Som bas används både termoplastiska polymerer och termohärdande resiner, vilka bestämmer bearbetbarhet, mekaniska egenskaper och motstånd mot temperatur och kemikalier. I många tillämpningar används polymersbasmaterialet som matris i polymermatrixkompositen (PMCs), där förstärkningar som glas- eller kolfiber förbättrar styrka och styvhet.

Bearbetning av polymersbasmaterialet sker genom olika tekniker beroende på typ: termoplastiska polymerer bearbetas ofta genom smältbearbetning, exempelvis formsprutning och extrusion; termohärdande resiner härdas genom kemisk eller termisk korslänkning. Vid härdningen bildas ett tredimensionellt nätverk som ofta ger ökad termisk stabilitet och kemikalieresistens. Termoplastiska basmaterial kan återvinnas och omformas, medan många härdade system kräver specialiserade processer för återvinning.

Egenskaper hos polymersbasmaterialet inkluderar god mekanisk hållfasthet, styvhet och ofta kemikalieresistens, med kontrollerbar termisk stabilitet och övergångstemperatur (Tg eller smältpunkt). Dessa egenskaper styr användningsområden inom bil-, flyg-, bygg-, elektronik- och konsumentprodukter.

Miljöaspekter inkluderar livscykelanalys, återvinning och möjligheter till biobaserade eller biopolymerbaserade alternativ. För forskning följer man standarder och testförfaranden gällande mekaniska, termiska och kemiska egenskaper.