planetväxel

Planetväxel, eller planetary gear system, är ett växelget tillsammans där flera planeter roterar runt en central solväxel samtidigt som de både meshar med en yttre ringväxel. Vridningarna sker ofta på en planetbärare, vilket gör att konstruktionen är mycket kompakt samtidigt som den erbjuder hög vändmomentkapacitet. Denna uppbyggnad är en typ av epicyklisk växel.

Kompontenter och uppbyggnad: En solväxel står i mitten och möter planetväxlarna som är placerade kring den. Planeterna roterar på axlar som är fästa i en planetbärare, medan ringväxeln med sina interna tänder omsluter de andra växlarna. I många konstruktioner används flera planetväxlar som delar samma bärare, vilket ger jämnare belastning och högre vridmomentkapacitet.

Funktion och växlingar: Den totala hastigheten och rotationsriktningen beror på vilken del som drivs, vilken som hålls stationär och hur många tänder varje växel har. I den vanliga konfigurationen där solväxeln är ingång och ringväxeln är låst medan bärareutgången används, är reduktionen ungefär i = 1 + (antal tänder på ringväxeln) / (antal tänder på solväxeln). Andra uppsättningar där olika delar hålls eller drivs kan ge olika förhållanden och riktningar.

Fördelar och begränsningar: Planetväxlar erbjuder hög vridmomentdensitet i ett kompakta format, god belastningsfördelning mellan planeterna och möjligheten att uppnå flera hastigheter genom att låsa olika delar (sol, bärare eller ring). De kan vara mycket effektiva men är mer komplexa och kostsammare att tillverka och underhålla än enklare kugghjulssystem. Smörjning och sänkning av temperaturer är viktiga för att förebygga slitage.

Användning: Planetväxlar används ofta i automatktransmissioner, industriella växellådor, robotik och precisionsmaskineri. De återfinns också i vindkraftverk, rymdmekanismer och i vissa högpresterande cyklar.