oxidationsmiljöer

Oxidationsmiljöer är kemiska miljöer där oxidation är den dominerande reaktionsprocessen. De kännetecknas av närvaro av oxidationsmedel, oftast syre, samt av temperatur, tryck och fuktighet som styr oxidationshastigheten och typen av oxider som bildas. Sådana miljöer förekommer både i naturen och i tekniska system som förbränningsrum och gasturbiner.

Viktiga faktorer är syrepartialtryck, temperatur, vattenånga och närvaro av andra ämnen som klor eller svaveloxider. Yta och eventuella katalytiska ytor påverkar också hur snabbt oxidationen sker. Generellt ökar hastigheten med ökad temperatur och högre syrehalt, medan fukt kan förändra mekanismerna och bilda olika typer av oxider. Skyddande oxidskikt kan bildas under vissa förhållanden och ge minskad vidare oxidation.

I metaller kan oxidation leda till lager som antingen skyddar eller förvärrar korrosion. I keramiska material påverkar oxiden deras termiska och elektriska egenskaper. Oxidationsmiljöer är därför centrala för korrosion, livslängd och prestanda i många tillämpningar.

Exempel finns i energisektorn och fordonsindustrin där höga temperaturer och närvaro av vätskor gör att oxidering är en kritisk faktor. För att styra miljön används åtgärder som inertisering eller reduktion, skyddande beläggningar, fuktkontroll och temperaturstyrning.

Bedömning av oxidationsmiljöer görs med metoder som gravimetrisk mätning och termogravimetri samt analys av oxidlager. Dessa data används för att förutsäga livslängd och välja effektiva skyddsåtgärder.