orsaksförhållande

Orsaksförhållande är relationen mellan en eller flera orsaker och en effekt, där förändringar i orsaken förväntas leda till förändringar i effekten under vissa villkor. Begreppet är centralt inom vetenskaplig metod, filosofi och policyarbete. Det är viktigt att särskilja orsaksförhållanden från ren korrelation eller associativa samband, där båda parter kan samvariera utan att den ena orsakar den andra.

Typer. Enligt traditionella kriterier kan en orsak vara nödvändig (utan den uppstår inte effekten) eller tillräcklig (effekten uppstår när orsaken föreligger) eller bidragande. Många orsaksförhållanden är probabilistiska snarare än deterministiska: en viss faktor ökar sannolikheten för en effekt utan att garantera den. Andra distinktioner omfattar proximata respektive distala orsaker samt mekanismer som förklarar hur orsaken leder till effekten.

Metoder. Att fastställa orsaksförhållanden kräver olika metoder: kontrollerade experiment och randomiserade studier för att begränsa confounding (förväxlingsfaktorer); observationsstudier och statistisk kontroll; kontrafaktuell analys, där man spekulerar över vad som skulle hänt utan orsaken; användning av kausala grafer och do-calculus för att bedöma identifikation. Bradford Hill-kriterier nämns ofta i epidemiologi som vägledning.

Begränsningar och tillämpningar. Kausala slutsatser baseras på modellantaganden och kan vara osäkra i frånvaro av experimentella data. Felkällor inkluderar confounding, omvänd kausalitet och mediering. Orsaksförhållanden används inom vetenskap, medicin, ekonomi och offentlig politik för att förklara mekanismer, förutsäga utfall och utforma åtgärder.