orbitalrörelse

Orbitalrörelse beskriver den jämna eller elliptiska banan som ett objekt tar runt ett annat objekt med större massa, vanligtvis under påverkan av gravitation. Detta fenomen är fundamentalt inom astronomi och fysik och förklarar allt från planeternas rörelser runt solen till hur satelliter kretsar kring jorden.

Principen bakom orbitalrörelse är att ett objekt som rör sig med tillräcklig tangentialhastighet kommer att "falla" runt ett annat objekt istället för att falla direkt in i det. Gravitationskraften från det större objektet agerar som en centripetalkraft som kontinuerligt ändrar riktningen på det mindre objektets hastighet, vilket håller det i en bana. Om hastigheten är för låg kommer objektet att falla in i det större objektet. Om hastigheten är för hög kan objektet lämna omloppsbanan och färdas iväg.

Keplers lagar för planetrörelser, formulerade av Johannes Kepler, beskriver matematiskt dessa banor. Den första lagen säger att planeterna rör sig i elliptiska banor med solen i ena brännpunkten. Den andra lagen beskriver att en linje som förbinder en planet med solen sveper över lika stora areor på lika långa tider. Den tredje lagen relaterar omloppsperioden för en planet till dess genomsnittliga avstånd från solen. Isaac Newton vidareutvecklade dessa idéer med sin lag om universell gravitation, som gav den fysiska förklaringen till varför dessa rörelser sker.

Idag används förståelsen av orbitalrörelse för att designa och förutsäga banor för satelliter, rymdsonder och för att studera himlakroppar i vårt solsystem och bortom.