omringning

Omringning är ett svenskt substantiv som betecknar handlingen att omringa något på alla sidor eller tillståndet av att vara omgiven. Ordet härstammar från förleden om‑ och stammen ringa, som betyder att beskriva en cirkel eller binda in något genom att ställa ett avgränsande band runt det. Begreppet används i olika sammanhang för att beskriva en form av avgränsning eller kontroll där ett område, objekt eller grupp hålls inne eller isoleras från omgivningen.

I militär kontext används omringning för taktik där en fiende eller ett område omsluts för att hindra flykt, säkra förbindelser och möjliggöra insamling av resurser samt tvinga fram kapitulation eller förhandlingar. En fullständig omringning innebär ofta att angriparna har kontroll över samtliga utgångar och kommunikationer, medan delvis omringning kan syfta till avskärning av specifika rutter eller sektorer.

I civila och säkerhetstekniska sammanhang handlar omringning ofta om att skapa en säker perimeter runt byggnader, evenemang eller känsliga anläggningar. Här används fysiska hinder, övervakning och åtkomstkontroll för att hindra obehöriga från att komma nära det som ska skyddas. Begreppet kan även förekomma bildligt i stadsplanering eller miljösammanhang där naturliga eller konstgjorda barriärer används för att definiera ett område.

Sammanfattningsvis beskriver omringning en process eller ett tillstånd där något omges av ett avgränsande yttre skikt eller band, ofta för att uppnå kontroll, skydd eller isolering.