odlingsbärighet

Odlingsbärighet betecknar jordens eller ett odlingssystems förmåga att upprätthålla regelbunden växtproduktion över tid. Begreppet avser både kortsiktiga skördar och långsiktig produktionskapacitet samt markens hälsa och motståndskraft mot näringsbrist, erosion och sjukdomar.

Etymologiskt bildas ordet av odling och bärighet och används inom jord- och växtvetenskap för att beskriva hur väl marken kan bära produktionskrav utan långsiktiga negativa följder.

Omfattning: odlingsbärighet gäller främst arable mark och drivhusodling, men även agroekosystem där människor odlar växter, inklusive fleråriga grödor och varierande intensitet.

Viktiga faktorer: jordens bördighet, struktur, vattenhållande förmåga, dränering, pH och näringsbalans; organiskt material och liv i jorden; klimat och vädermönster; samt skadedjur, sjukdomar och växtval samt odlingspraxis.

Mätning och indikatorer: långsiktiga avkastningstrender, markhälsomått som organiskt kol, jordmikrobiell aktivitet och andra tecken på jordens struktur; erosion, näringsutarmning och risker för torka eller översvämningar.

Förvaltning: åtgärder inkluderar växtföljd, täckgröda, kompost och balanserad gödsling, minskat jordarbete, precisionsbevattning och förbättrad dränering, samt integrerad bekämpning och anpassning till klimatförändringar.

Utmaningar: klimatförändringar, snabb markförstöring, vattenbrist och urbanisering; behov av regionalt anpassade bedömningsmetoder och långsiktiga studier för att följa och förutsäga odlingsbärighet över tid.