nominalböjning

Nominalböjning, eller nominalinflection, är hur nominals ordformen förändras för att uttrycka grammatiska kategorier såsom nummer och definithet i ett språk. I modern svenska är nominalböjning relativt enkel jämfört med språk som har tydliga kasusystem. Nominalböjning omfattar i huvudsak två huvuddimensioner: tal (singular/plural) och definithet (indefinit/definitiv). Nouns uppvisar också könsinflytande som påverkar artiklar och adjektivets överensstämmelse; i de flesta samtida svenska brukeras två grammatiska kön: utrum (vanligt ord) och neutrum.

Definithet i svenskan markeras ofta direkt på substantivet i singularform eller via suffikser i pluralform. Exempel: bok → boken (singulärt definitivt), hus → huset (singulärt definitivt). Pluralformen defineras vanligen med suffix som bildar böjning för pluraldefinitiv, till exempel böckerna (pluralindefinit: böcker; pluraldefinitiv: böckerna). För neutrum (ett-ord) finns liknande mönster där singulardefinit används i formen huset, och pluraldefinit i husen. Indefinit form används utan suffix i plural och kombineras med obestämda artiklar som en/ett i singular.

Adjektiv följer nominalens nummer och definithet och kan inflekteras i stark eller svag stil beroende på resten av nominalfrasen. Exempel: en stor bil (obestämd form), den stora bilen (definit). Generellt saknar svenska moderna substantiv ett fullt kasus-system; genitiv uttrycks generellt genom possessoriska konstruktioner med -s eller andra determinerare (Marias bok).

Historiskt har svenska haft starka och svaga substantivklasser som påverkar pluralbildningar, men i nutida svenska är reglerna ofta regelbaserade med få undantag, och nominalböjningen utgör en grundläggande del av substantivets böjningar i meningar.