nervledningshastigheter

Nervledningshastigheter är den hastighet med vilken elektriska impulser färdas längs en perifer nerv. Hastigheten speglar i huvudsak nervernas myelinisering och axondiameter. Generellt är större, välmyeliniserade axon snabbare än små eller demyeliniserade. Temperatur påverkar också hastigheten; vid kallare förhållanden går hastigheten ner.

Mätning och tolkning görs främst med nervledningsstudier (NCS). Vid studien stimuleras nerven på två olika punkter och den resulterande elektriska responsen registreras från en målnerv eller muskeln (CMAP för motoriska nerver och SNAP för sensoriska nerver). Ledningshastigheten beräknas som avståndet mellan stimulationspunkterna delat med skillnaden i latens mellan de proximala och distala svaren. Temperaturkontroll av området där studien görs är viktig eftersom variationer i temperatur kan ändra resultatet.

Normala värden hos vuxna ligger ungefär inom: motoriska ledningshastigheter för stora myeliniserade nerver cirka 40–60 m/s och sensoriska cirka 40–70 m/s. Värdena varierar mellan nervtyp och längd på nerven. Faktorer som påverkar resultaten är ålder, kroppslängd, kroppstemperatur, samt tekniska aspekter som stimuleringens och registreringens placering.

Clinical betydelse: långsamma ledningshastigheter indikerar ofta demyelinerade neuropatier, medan minskade amplituder utan väsentligt sänkta hastigheter kan tala för axonala skador. Lokala förluster av hastighet kan indikera entrapment eller focala skador. NCS används i utvärdering av tillstånd som Guillain-Barré-syndrom, CIDP, diabetesneuropati och karpaltunnelsyndrom, samt i övervakning av behandling och progression. Begränsningar inkluderar att bara perifera nerver studeras och resultaten påverkas av temperatur, ålder och teknik.