neokorteks

Neokorteks är den delen av storhjärnbarken som består av sex lager och utgör den evolutionärt nyare delen av cortex hos däggdjur. Hos människan utgör neokortex i stort sett hela den yttre delen av storhjärnan och är uppdelad i de fyra hjärnloberna: frontalloben, parietalloben, temporalloben och occipitalloben. Neokortexen ansvarar för många av hjärnans högre funktioner, inklusive sensorisk uppfattning, kognition, motorisk kontroll, språklig bearbetning och medveten tanke.

Struktur och funktioner. Neokortexen är organiserad i sex skikt (I–VI) med olika celltyper och anslutningar. I primära sensoriska områden är inmatningen från thalamus huvudsakligen riktad till lager IV, medan utdata till subkortikala mål och andra cortexområden dominerar i lagrerna V och VI. Hela neokortexen delas in i primära sensoriska områden (såsom syn-, hörsel- och somatosensoriska), primärt motorområde samt olika associativa områden som är involverade i komplex bearbetning och integration av information.

Utveckling och evolution. Neokortexen är en kännetecknande egenskap hos däggdjur och har vuxit i storlek och komplexitet särskilt i primater och människor, vilket har bidragit till utvecklingen av avancerade kognitiva funktioner. Den utgör en stor del av storhjärnbarken och står i nära kontakt med andra hjärndelar för integrerad bearbetning och planering.

Clinical relevance. Skador på neokortexen kan orsaka försämringar i perception, språk, motorisk planering eller exekutiva funktioner beroende på vilken del av cortexen som påverkas. Neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimer kan innebära progressiv nedbrytning av neokortikala områden och därmed kognitiv försämring.