nedtröskelvärden

Nedtröskelvärden är nedre gränserna för ett intervall av värden som ger upphov till en respons, en percept eller en mätbar effekt i ett system. De utgör motsatsen till övre trösklar och anger den lägsta intensiteten, koncentrationen eller storleken som krävs för att ett resultat ska uppkomma. I praktiken beror tolkningen av vad som räknas som ett nedtröskelvärde på sammanhanget, mätmetoden och de statistiska kriterier som används för att särskilja signal från brus.

Inom psykometri och sensorisk forskning hänvisar nedtröskelvärden ofta till absoluta detekteringsgränserna – det lägsta stimulus som en person med säkerhet kan uppfatta. Stimuli som ligger under tröskeln kan förekomma utan att uppfattas medvetet eller ge upphov till mätbara responser.

Inom fysiologi och neurovetenskap kan termen beskriva membranpotential eller andra förhållanden som krävs för att utlösa en händelse, till exempel en aktionspotential. Tröskeln anger den punkt där jonkanaler och villkor orsakar snabb depolarisering. Det exakta värdet varierar mellan celltyper och tillstånd, men är en nedre gräns för excitabilitet.

Inom analytisk kemi och miljöövervakning hänvisar nedre detektionsgränsen eller rapporteringsnivån till den minsta mängd som kan särskiljas från bakgrundsbrus med förutbestämd konfidens. Mätningar under nedtröskelvärden rapporteras ofta som icke-detekterade eller censurerade data enligt protokoll.

Inom teknik och signalbehandling definierar man ibland nedre utlösartröskel eller brusgolv som den punkt där signaler anses pålitliga, vilket hjälper till att undvika falska larm eller felaktiga rapporter.

Eftersom trösklarna beror på metod och sammanhang är nedtröskelvärden relativa, justerbara gränser som används för att tolka mätningar och respons.