naturspråk

Naturspråk är de mänskliga språken som uppkommer naturligt i samhällen och som människor lär sig som modersmål. De används i vardaglig kommunikation, i litteratur och i massmedier och finns i tal och skrift. Naturspråk står i kontrast till konstruerade språk, som skapats med avsikt av människor, och till formella språk som används inom logik och datorvetenskap.

Egenskaper: Naturspråk kännetecknas av komplexa grammatiska system, rik fonologi och morfologi, samt betydelsebärande semantik och pragmatik. De är generativa: ett relativt litet antal regler och ord kan kombineras för att bilda ett obegränsat antal meningar. Språken är starkt kontextberoende, har variation mellan dialekter och utvecklas över tid genom språkkontakt, nyordsbildning och samhälleliga förändringar. De är ofta mångtydiga och kräver kontext för korrekt tolkning, vilket gör tolkningen av dem komplex.

Typologi och användning: Naturspråk visar stor variation i ordföljd och morfologi. Svenska och engelska är ofta ordställda enligt SVO (subjekt-verb-objekt), men många språk tillåter fri ordföljd eller har rik böjningsmarkering. Språken tillhör olika släkten och använder olika skriftsystem. De förändras över tid under kulturella, tekniska och sociala influenser samt genom kontakt med andra språk.

Forskning och tillämpningar: Naturspråk studeras inom allmän lingvistik, sociolingvistik och pragmatik. Inom artificiell intelligens och datorvetenskap används naturspråksbehandling för uppgifter som maskinöversättning, taligenkänning och språklig förståelse. Ett centralt mål är att hantera tvetydighet, idiom och kulturell kontext i kommunikation.