naturreservatsområden

Naturreservatsområden är geografiskt avgränsade områden som avsätts för att skydda särskilt värdefulla naturmiljöer, livsmiljöer för hotade arter och andra natur- eller kulturvärden. De bildar en del av Sveriges skyddsarbete inom miljöbalken och andra miljölagstiftningar. Syftet är att bevara de ekologiska processerna, bevara biologisk mångfald och ge utrymme för forskning, utbildning och friluftsliv.

Beslut om naturreservat tas ofta av länsstyrelser eller kommuner och följer en övergripande målbeskrivning som kan ingå i en förvaltningsplan eller beslut om naturreservatets syfte, föreskrifter och markägandeförhållanden. Naturreservatsområden kan omfatta både offentliga och privata marker och kan uppstå i samband med större naturvårdsprojekt eller som en del av Natura 2000-nätverket.

Inom naturreservatsområdena råder särskilda regler som syftar till att skydda värdena. Detta kan innebära begränsningar för forskning, byggnation, jakt, skogsbruk, anläggning av bustäder eller motortrafik, samt krav på särskild hänsyn till växter, djurliv och hydrologi. I stöd av beslutet kan det finnas särskilda skötsel- och övervakningsprogram samt information till besökare. Vissa delar kan vara öppna för allmänheten, medan andra är avstängda för att skydda känsliga livsmiljöer.

Besökare uppmanas att följa lokala föreskrifter, hålla god naturvård och respektera boende djur, släppa inte bort sällskapstvingar och ta hänsyn till övriga besökare. Naturreservatsområden fungerar ofta i samarbete mellan myndigheter, markägare och civilsamhället.

Relationen till andra skyddade områden är ofta stödjande: naturreservat kan komplettera nationalparker och utgör också delar av Natura 2000-nätverket, vilket stärker bevarandet av hotade arter och habitat. Information om varje reserv, dess regler och tillgänglighet finns vanligtvis hos länsstyrelsen och Naturvårdsverket.