muskelfiberen

En muskelfiber är en lång, multinukleär cell som utgör den funktionella enheten i skelettmuskulaturen. Fibren bildas genom fusion av myoblastceller under utvecklingen och ligger i buntar som kallas muskelfasciklar, omslutna av bindväv. Den yttre membranet kallas sarcolemma och cytoplasman sarkoplasm. Inuti finns många myofibriller uppbyggda av sarcomerer med aktin- och myosinfilament som driver kontraktionen genom excitation–kontraktionskoppling, där Ca2+-frisättning från det sarkoplasmatiska retikulumet möjliggör tvärbryggning mellan filamenten.

Muskelfibrer klassificeras efter metabolism och kontraktionshastighet. Hos människor dominerar typ I-fibrer (långsamma, oxidativa och mycket tåliga mot trötthet), typ IIa (snabba, oxidativ-glykolytiska) och typ IIx (snabba, glykolytiska). Typ IIb saknas eller är mycket sällsynt hos vuxna. Typ I-fibrer innehåller många mitokondrier och hög kapillärisering, typ IIa ligger mellan dem när det gäller oxidativ kapacitet, medan typ IIx har hög glykolytisk kapacitet och snabb kontraktion men tröttnar relativt snabbt.

Varje fiber styrs av en ensam motorneuron och bildar därmed en motorisk enhet. Muskelfibrer kan anpassa sig till träning: uthållighetsträning ökar oxidativ kapacitet och kapillärt nätverk, medan styrketräning ofta orsakar hypertrofi och ökning av kraft. Vid skada regenereras fibrer till viss del med hjälp av satellitceller, och med åldern förekommer förlust av motoriska enheter samt minskad muskelstyrka.