muopioidreceptorer

Muopioidreceptorerna är en grupp G-protein-kopplade receptorer i opioidreceptorfamiljen som är huvudmål för endogena opioider och många läkemedelsopioider. Receptorn kodas av genen OPRM1 hos människan och är central för smärtlindring, belöningsprocesser och reglering av respiration.

De finns framför allt i centrala nervsystemet, särskilt i periaqueductal grå substans, dorsalhornet i ryggmärgen och i limbiska strukturer, samt i hjärnstammen. De förekommer också i perifera vävnader som mag-tarmkanalen. Endogena ligander inkluderar beta-endorfin och endomorphiner; exogena agonister inkluderar morfin, fentanyl, metadon och oksykodon; antagonister inkluderar naloxon och naltrexon.

Muopioidreceptorer är Gi/o-kopplade GPCRs. Aktivering hämmar adenylylcyklas, minskar cAMP, öppnar Kir-kanaler och stänger spänningskänsliga Ca2+-kanaler, vilket hyperpolariserar neuroner och minskar neurotransmittorfrisättning, särskilt glutamat och substans P. Detta ger smärtlindring samt effekter som eufori, sedation, andningsdepression, mios och minskad gastrointestinal motilitet. Vid kronisk exponering utvecklas tolerans och beroende.

Klinisk betydelse: muopioidreceptorer är centrala för opioiddosens verkningsprofil och risk för missbruk. Genetiska varianter i OPRM1, till exempel rs1799971 (A118G), har observerats påverka opioidrespons och beroenderisk hos vissa individer. Receptorreglering som desensitisering och internalisering bidrar till tolerans. Forskning eftersträvar läkemedel som verkar perifert eller som är biaserade för att minska centrala biverkningar, och naloxon används vid akut opioidförgiftning som reversibel antagonist.