miljøgifter

Miljögifter är ämnen som, på grund av sin långvariga och skadliga närvaro i miljön, utgör ett hot mot både ekosystem och människors hälsa. De kännetecknas ofta av persistens, bioackumulerbarhet och toxicitet. Genom att lagras i vävnader hos djur och människor och bioackumuleras i födokedjan kan de spridas över långa avstånd via luft och vatten och orsaka effekter även vid låga koncentrationer.

Vanliga exempel är tungmetaller som kvicksilver, bly och kadmium; organiska miljögifter som PCB, dioxiner, DDT och vissa PFAS-ämnen som PFOS och PFOA. Märknings- och regleringsläget innebär att användning av många sådana ämnen begränsas eller förbjuds i flera länder.

Effekter på hälsa och miljö varierar men inkluderar neurodevelopmentala skador hos foster och barn, hormonstörning, reproduktionspåverkan och ökad cancerrisk, samt negativa effekter på vattenlevande organismer och fåglar.

Reglering och hantering: riskbedömning, substitution och avveckling används för att begränsa spridning. Internationella avtal som Stockholmkonventionen om persistenta organiska miljögifter och Rotterdamkonventionen om färre farliga kemikalier, samt EU-lagstiftning som REACH, reglerar användning och utsläpp samt främjar säker hantering och sanering.

Sammanfattning: Begreppet miljögifter omfattar ett brett spektrum av ämnen vars persistens, bioackumulerbarhet och toxicitet gör dem särskilt utmanande för miljön och folkhälsan.