mikrofossiilien

Mikrofossiiler är fossil som består av eller bevaras som delar av mikroskopiska organismer, vanligtvis mindre än cirka 1 millimeter. De förekommer i många sedimentära miljöer och spelar en central roll inom geologi och paleoekologi. Vanliga grupper inkluderar foraminiferer och radiolärer med kalk- respektive kiselskal, kiselalger (diatoméer) och kokkolithoforer, samt pollen och sporer, akritarker och ostracoder. Tack vare sin storlek och ofta utbredda förekomst bevaras mikrofossiler väl i sediment och används för att tolka geologisk ålder och tidigare miljöförhållanden.

Användning och betydelse: Mikrofossiler används främst i biostratigrafi för att datera och korrelera sedimentlager. De hjälper också till att rekonstruera paleoekosystem, paleotemperaturer och andra klimatparametrar. Inom petroleumgeologi används mikrofossiler för att kartlägga stratigrafi och bedöma oljereservoarens geologi.

Metoder: För att extrahera mikrofossiler från bergarter och sediment används provtagning följt av kemisk och mekanisk bearbetning, filtrering och separering i olika storleksfraktioner. Calciumbaserade fossil (t.ex. foraminiferer) kräver ofta försiktiga syrabehandlingar, medan kiselfossiler bevaras bättre i syrefattiga förhållanden. Observation sker oftast i ljusmikroskop eller med scanning electron microscopy; identifikation bygger på detaljerad morfologi och jämförelse med referenssamlingar.

Bevarande och historia: Mikrofossilstudier har en lång historia som sträcker sig till 1800-talet och har blivit ett grundläggande verktyg inom geovetenskaper, havsforskning och resursexploration. De lämnar kontinuerlig information om jordens historia och atmosfäriska förändringar.