mikrofinansiering

Mikrofinansiering avser finansiella tjänster som riktas till personer och småföretag med begränsad tillgång till traditionella banker. Tjänsterna omfattar mikrolån, sparande, försäkring och betalningslösningar samt överföringar. Syftet är att främja entreprenörskap, självförsörjning och ekonomisk inkludering i låginkomstområden.

Historien började på 1970- och 1980-talen med pionjären Muhammad Yunus och Grameen Bank i Bangladesh. Mikrofinansiering har sedan spridits globalt genom mikrofinansinstitut, NGO-er och bankpartnerskap. Segmentet har utvecklats med teknik som mobilbetalningar och digital låneförmedling, vilket har gjort små lån mer tillgängliga.

Produkter och leverantörer: Mikrofinansieringsaktörer inkluderar mikroföretagsinstitut, banker, kreditföreningar och NGO-er. Vanliga produkter är små lån för startkapital eller arbetskapital, sparprodukter för insamling av små belopp, mikroförsäkring mot hälsa och jordbruksskador samt enkla betalningar och pengaröverföringar.

Effekt och kritik: Mikrofinansiering har visat potential att stärka småföretag och kvinnligt entreprenörskap, men effekterna varierar och forskningen är blandad. Kritiker pekar på överbelåning, höga räntekostnader och att lån ibland finansierar konsumtion snarare än investeringar. Kraven på ansvarsfull utlåning ökar.

Reglering och framtid: Reglering varierar mellan länder. Transparens, skuldsättningsgränser och kreditriskhantering är centrala frågor. Digitalisering, inklusive mobilfinansiering och fintech-lösningar, förväntas öka tillgången men kräver starkt ramverk för konsumentskydd och dataskydd.