metallglödning

Metallglödning, eller glödning av metall, är en värmebehandlingsprocess där en metall upphettas till en bestämd temperatur, hålls där en tid och sedan kyls kontrollerat. Syftet är att förändra metallens mekaniska egenskaper och/eller avlägsna restspänningar.

Genom glödning mjukas materialet, ökas duktilitet och formbarhet, minskas hårdhet och restspänningar, och mikrostrukturen kan ombildas för att uppnå önskade egenskaper. Ytorna kan oxidera om atmosfären inte skyddar ytan, därför används skyddat atmosfär eller slutna ugnar.

Utförande: uppvärmning sker till en lämpad temperatur, som varierar med material och önskat resultat, följt av en hålltid och en kontrollerad nedkylning—antingen i ugn, i luft eller genom snabbkylning beroende på krav. Atmosfärens sammansättning eller en ytbeläggning kan förhindra oxidation och oönskad yta.

Typer: fullglödning används för att återställda mjukhet och homogen struktur i stål; processglödning återfår duktiliteten efter kallbearbetning; spheroidiserande glödning syftar till att förbättra skärbarhet hos kol- och legeringsstål. För icke-järnmetaller används glödning ofta för att återfå mjukhet efter kallbearbetning, ofta vid lägre temperaturer än för stål.

Användning och begränsningar: metallglödning används inom verkstads- och tillverkningsindustrin för att underlätta formning, svetsning och vidare mekanisk bearbetning. Begränsningar inkluderar energi- och tidskostnader samt risk för överglödning eller oönskad kornväxt om temperaturen eller tiden inte väljs noggrant.

---