mensblödning

Mensblödning är den regelbundna blödningen från livmodern hos personer som har en livmoder och menstruerar. Cykellängden är vanligtvis 21–35 dagar och själva blödningen varar oftast 2–7 dagar. Den totala blodförlusten varierar mellan individer, men normalt uppgår den till cirka 40–60 ml per cykel och sällan över 80 ml.

I praktiken används begreppen normal mens, tung mens och oregelbunden mens. Tung mens kallas menorragi och oregelbunden eller mellanblödningar kallas metrorragi. Vanliga orsaker inkluderar hormonella obalanser, livmodersfynd som fibromer eller polyper, adenomyos, endometrios och andra medicinska tillstånd som sköldkörtelrubbningar eller koagulationsstörningar. Graviditet och infektioner bör uteslutas vid nydebut eller plötslig förändring.

Diagnostik: Vid misstanke om onormal mens tas noggrann anamnes och en fysisk undersökning. Graviditetstest tas alltid. Blodprov kan visa anemi och järnförråd, och ultraljud används ofta för att identifiera strukturella orsaker. Endometriebiopsi eller hysteroskopi kan övervägas hos kvinnor över 35 år eller vid postmenopausal blödning.

Behandling: Målet är att kontrollera blödningen och behandla underliggande orsak. I första hand används NSAID eller tranexamsyra för att minska blodförlusten. Hormonal behandling, till exempel kombinerade oralpreventivmedel, gestagen och/eller LNG‑IUS, används för att reglera eller minska blödningen. Vid järnbristanemi ges järntillskott. Vid refraktär eller mycket tung blödning kan kirurgiska alternativ övervägas, såsom endometrial ablation eller hysterektomi i noggrant övervägda fall.