meningsskapandet

Meningsskapandet är processen genom vilken individer och grupper tolkar och tilldelar betydelse till upplevelser, händelser och information. Det innefattar hur vi konstruerar narrativ, tolkar tecken och sätter samman tidigare erfarenheter, värderingar och känslor för att få världen begriplig och handlingsbar. Meningsskapande är ofta icke-linjärt och pågående: nya erfarenheter omtolkas, och handlingar genererar nya tolkningar.

Teoretiska rötter finns i kognitiv konstruktivism, socialkonstruktionism och narrativ teori. Inom organisationsforskning används begreppet sensemaking för att beskriva hur människor skapar begriplighet i osäkerhet genom retrospektiv analys, socialt samspel och handlingsinriktade tolkningar. Värden, maktstrukturer och kulturella ramverk formar vad som uppfattas som meningsfullt. Språket och kommunikation stödjer och begränsar meningsskapandet, och det sker ofta i samspel mellan flera aktörer.

Användningsområden och praktiska tillämpningar finns inom hälso- och sjukvård, utbildning, kommunikation och krisarbete. Inom vård och psykologisk hjälp används meningsskapande för att stödja coping och rehabilitering genom berättelser och omformulering av mål. Inom utbildning stödjer det lärande genom att elever konstruerar mening i relation till tidigare kunskap. I samhällsdebatt och medier påverkar narrative processer hur grupper uppfattar verkligheten och hur politiska beslut upplevs.

Metoder för studier av meningsskapande inkluderar narrativ analys, diskursanalys och kvalitativa intervjuer. Kritiska perspektiv belyser hur makt och kultur formar vad som anses meningsfullt, och hur olika tolkningar kan passa olika intressen.