medvetandeproblemet

Medvetandeproblemet är frågan hur subjektiv upplevelse uppstår ur hjärnans fysiska processer. Inom sinnesfilosofi används termen för att skilja de fenomen som neurovetenskapen kan förklara, såsom perception och kognitiva funktioner, från själva upplevelsen av att vara medveten. Begreppet populariserades av David Chalmers efter 1995 när han formulerade det hårda problemet med medvetandet och kontrasterade det mot de så kallade lätta problemen.

Det hårda problemet frågar varför det över huvud taget finns subjektiv upplevelse – varför hjärnans processer åtföljs av känsla, färger och svårförklarad upplevelse (qualia). Till skillnad från de lätta problemen, där man kan redovisa mekanismer bakom funktioner som uppmärksamhet eller perception, menar man att det hårda problemet kräver en förklaring till själva upplevelsen.

Filosofin om medvetandet omfattar flera positioner. Fysikalism eller materialism hävdar att alla mentala tillstånd är fullständigt reducerbara till hjärnans fysiska tillstånd. Dualism håller att sinne och kropp är olika substanser. Funktionalism ser mentala tillstånd som funktionella tillstånd oberoende av den materiella uppbyggnaden. Emergentism anser att medvetandet uppstår när ett tillräckligt komplext system uppnår ny, organiserad egenskap. Panpsykism föreslår att mentala egenskaper är grundläggande egenskaper hos materia.

Debatten påverkar forskning i kognitionsvetenskap och artificiell intelligens och väcker etiska frågor om maskinernas eventuella medvetande och rättigheter. Vissa kritiker menar att problemet är filosofiskt överdrivet eller ill-ramat, medan förespråkare ser det som en kärnfråga som vetenskapen ännu inte har löst.