manuskriptgranskning

Manuskriptgranskning avser processen där en text bedöms och kommenteras före publicering eller utgivning. Begreppet används inom vetenskaplig publicering, bokutgivning, journalistik och andra områden där kvalitetssäkring och innehållsbedömning är viktiga. Granskningen syftar till att säkerställa saklighet, tydlighet, metodologisk robusthet, språklig kvalitet och att eventuella etiska eller juridiska problem identifieras.

Olika typer av granskning förekommer: fagfellegranskning (peer review) inom akademin, redaktionell granskning hos förlag, språklig korrektur (proofreading) och sakgranskning med specialistkompetens. Processen kan innefatta flera omgångar med kommentarer och revideringar, och bedrivs av interna redaktörer, externa experter eller kollegor beroende på kontext. Varianter av anonymitet är vanliga—dubbelblint, enkelblint eller öppet—vilket påverkar transparens och risk för bias.

Etiska frågor kring manuskriptgranskning inkluderar jävsproblem, konfidentialitet och risken för värderingsmässigt eller systematiskt urval som hindrar mångfald av idéer. Digitala verktyg som plagiatkontroll, versionshantering och samarbetsplattformar har förändrat arbetsflöden och gjort kommunikationen mellan författare och granskare mer effektiv.

Resultatet av granskningen kan vara acceptans, krav på revidering eller avslag. Manuskriptgranskning spelar en central roll i att upprätthålla normer för kvalitet och trovärdighet, men diskuteras också i förhållande till transparens, effektivitet och eventuella barriärer för ny kunskap.