mandatgränser

Mandatgränser är regler som anger vilket minimum av röster ett politiskt parti måste få för att få representation i ett parlament. Sådana gränser används för att motverka överdriven fragmentering och för att skapa effektivare regeringsunderlag. Begreppet innefattar olika typer av trösklar eller gränser, ofta kallade valbarriärer i offentliga sammanhang.

I Sverige gäller en nationell valtröskel på 4 procent av rösterna eller 12 procent i en enskild valkrets för att ett parti ska tilldelas mandat i riksdagen. Partier som understiger tröskeln får normalt inga mandat, oavsett hur mycket röster de fått i lokala delar av valet. När partierna över tröskeln uppnås tilldelas mandaten proportionellt mellan dem enligt en fördelningsmetod. Finturlingar i hur mandaten fördelas följer i hög grad den parlamentariska ordningen men är tekniskt inriktat på att spegla valresultatet rättvist.

Utöver den nationella tröskeln kan vissa länder använda regionala eller lokala gränser, eller kombinera olika nivåer, vilket påverkar hur mandat fördelas inom olika regioner eller valkretsar. Sådana variationer kan förstärka eller minska partisk fragmentering och påverka vilka partier som får inflytande i den legislative processen.

Kritik mot mandatgränser fokuserar ofta på att de kan utesluta små partier och därigenom minska väljarnas alternativ, samtidigt som de kan bidra till stabilitet och tydligare regeringskväll. Se även: valbarriär, proportionell representation, mandatfördelning, valmetod.