lönefördelning

Lönefördelning betecknar hur arbetsinkomster delas mellan individer eller grupper inom ett samhälle, en bransch eller en arbetsplats. Den beskriver lönespredningen och används för att analysera ekonomisk ojämlikhet samt hur ersättning byggs upp inom organisationer. Lönefördelningen kartläggs ofta med distributionmått som decil- eller percentilfördelningar och med aggregatmått som Gini-koefficienten, Palma-kvoten eller Theil-index. Vanliga referenspunkter är medianlön och medellön samt mått på spridning som skillnaden mellan P90 och P10.

Faktorer som påverkar lönefördelningen inkluderar utbildning, yrke, erfarenhet, sektor, arbetstid och arbetsgivare, samt facklig representation och kollektivavtal. Produktivitet, företagets storlek och regionala skillnader spelar också stor roll. Löneskillnader kopplas ofta till kön, ålder, etnisk bakgrund och diskriminering. Arbetsmarknadens institutioner, det vill säga minimilöner och strukturer för förhandlingar, påverkar också hur löner sätts och hur de fördelas.

Mekanismerna bakom lönefördelningen innefattar individuell förhandling, kollektivavtal och lagstadgade minimilöner, samt användning av prestationsbaserad kompensation. Politiska och administrativa åtgärder – beskattning, sociala transfereringar och utbildningsinsatser – kan jämna ut eller förstärka skillnaderna.

Lönefördelningen undersöks av forskare och beslutsfattare för att följa utvecklingen över tid och bedöma policyeffekter. Det finns begränsningar i mätningen, särskilt i informella sektorer och beträffande deltid eller osynlig arbetskraft.